Ständigt växlande humör, skoningslös i sin självkritik, skräddarsydda flanellkostymer, galen i kakor . . . Han var kompromisslös i allt, professionellt som privat. Ljuset slutade han aldrig att ställa, höll på i timmar. I huset på Gotland kunde han skälla ut hantverkare för att de kom, inte för sent, men för tidigt. Arne Nilsson var 18 år och stilig när han tack vare systrarna Bonnier fick anställning på Åhlen & Åkerlunds Kamerabild år 1947...Läs mer. Tömde soptunnor, soppade bilder, löste ut fotografernas kameror på stampen. Han startade fotoateljé med Lars Nordin 1952, blev sin egen sex år senare och fokuserade på mode fram till sextiotalets slut. Därefter reklam, foto och film, belönades med Grand Prix och guld i Cannes och Venedig. Arne Nilsson bemästrade allt: vardagsstilleben, trådsmala modeller, hela flygplanskroppar. Dagligen passerade tidens reklamelit revy i studion på Döbelnsgatan, 600 m2 i två plan, där hustrun Ingegerd styrde. År 1985 tilldelades han Platinaägg – som första fotograf. Alf Mork fattade pennan efter Arnes för tidiga bortgång åtta år senare: ”Fotografen Arne Nilson och Federico Fellini har lämnat scenen för alltid, samma vecka. Två giganter som betytt så mycket för alla som sysslar med bildskapande arbete har gått ur tiden. För Arne var varje jobb världshistoriens viktigaste händelse just när det skapades. Han var jämlike med de främsta ljussättarna i Sverige och i världen. En stor man, artist och en trofast vän.”

De refuserades salong: Fotografiet med mannen och krokodilen i badkaret tillhör en genre, inte helt ovanlig på reklambyråer – jobb som uppdragsgivaren tackade nej till, vanligtvis för att jobben var för vågade/iögonfallande. I det här fallet föreslog Arbmans en kampanj för en storbank som ville få kunder att låna pengar för att köpa ett husdjur. Arne Nilsson fotograferade. Annonsen som godkändes visade en hund.

– L.F.