Stefania Malmsten växte upp i Stockholm, på Hagagatan i Vasastan. Det var sjuttiotal och långt från dagens bländvita bostadsrätter. Inte alltid varmvatten i kranarna, men ett öppet och kreativt klimat. Mamma var författare, pappa illustratör och själv jobbade hon som barnskådespelare. Ingen tid att förlora, löper som en röd tråd genom Stefanias karriär...Läs mer. Hoppade över ett år i grundskolan. Kom in på Beckmans som artonåring, förmodligen den yngsta någonsin, direkt in som mode och AD-ass på tidningen Clic, vidare till DN Söndag och Bonniers Litterära Magasin, BLM. ”Jag gillar att bygga upp system, tidningar är ju egentligen det perfekta systemet”, förklarade hon en gång sin kärlek till den redaktionella världen. Några år senare var hon med och grundade tidningen Pop, ett av Sveriges mer kraftfulla kommunikativa projekt. Med oändlig energi, stort allvar, bråddjup kunskap om ämnet och världsklassestetik förändrade några få synen på popmusik hos en hel generation. Tidningen Pop var en kärleksfull käftsmäll. Ingen tid att förlora, som sagt. Efter Pop kom modemagasinet Bibel, Vogue Hommes i Paris, fyra år i New York och, 2013, den egna studion Malmsten Hellberg som producerade tidningen Rodeo med Stefania som CD. ”Det där med att sätta upp stränga regler som man sedan bryter mot, är en grundpelare. Och att vara förankrad i samtiden tycker jag är formgivarens plikt.” Inte oväntat är det Stefania själv som bäst sammanfattar filosofin bakom mer än trettio års skapande på allra högsta nivå.

Efter Platinaägget: Stefania har fortsatt att utveckla den egna designstudion tillsammans med Ulrika Hellberg. Uppdragen spänner från olika konstprojekt till uppdrag från internationella jättar som Adidas. Hon undervisar också på deltid som lektor i visuell kommunikation på Beckmans Designhögskola.

– F.N.