En vårdag 1971 anländer en ung man till Stockholm för ett möte med den, redan då, välkände art directorn Lars Hall. Besökaren kunde lika gärna varit från Mars, så främmande var han i det klimat som präglade det svenska folkhemmet, tidigt sjuttiotal. Francois Gillet var missionär. Hans uppdrag – att öppna nordbornas ögon för det sinnliga och det överdådiga. Illusionen. Lusten. Livet. Det skulle bli ett långt korståg. Och det pågår fortfarande...Läs mer. Tidigt under uppväxten i Normandie i Frankrike bestämde sig Francois för att bli konstnär, helst målare. Så blev det inte. Under en studieperiod i England upptäckte han fotografi. Sedan dess går han sin egen väg. Ihärdigt. Alltid storformatskamera 8x10. Regisserar varje foto, ofta ett stilleben, med oändligt tålamod. Den färdiga bilden får aldrig manipuleras. Ingen retusch. Den udda fransmannen blev snart uppmärksammad. Alf Mork, den tidens stora stjärna, anställde honom som husfotograf på Arbmans. Enklast så. Där gjordes legendariska kampanjer för Flora, Kosta Boda och Renault, med flera. Det började ringa från utlandet också. Legendariska Londonbyråer som BBH, CDP och Saatchi & Saatchi. Sylt och marmeladimperiet Bon Maman i Paris. Vin i Australien. Gallerier i Tokyo. Utställningar i Paris, Stockholm, Milano och Sydney, bland annat. Francois Gillet har aldrig varit rädd att framstå som pretentiös. Nej. Francois är här för att frälsa oss från minimalistisk tristess, även i språket. Så här beskriver han sin fotoserie Suite Automnale: ”These vegetal individuals are the image of ourselves, our short time on earth and the outcome, our slow decline. But also an image of rebirth, a renewal of hope.” Den som sett bilderna vet att det är sant.

Efter Platinaägget: Francois Gillet är fortfarande verksam som konstnär och delar sin tid mellan huset i Nye, Småland och Marocko.

– F.N.