Fadern var sågmästare i Klevshult i Småland. Modern hette Magnhild Bratt och morfadern var boktryckare. Sju decennier efter Hubert Johanssons födelse 1918, när han fick Platinaägg, mindes Olle Eksell i Guldäggsboken hur de båda blivande grafiska formgivarna 1939 hade träffats på Hugo Steiner-Prags nyöppnade Skolan för bok-och reklamkonst på Regeringsgatan i Stockholm...Läs mer. Efter examen blev Hubert beställningsfaktor på Victor Pettersons bokindustri, det ledande kvalitetstryckeriet. Och 1943 övertog han Tryckeri AB Björkmans Eftr. Här utvecklade Hubert den nya saklighetens typografi med ett begränsat, men välvalt förråd av rena typsnitt, skickliga handsättare samt ett säkert urval av pressar. Där försökte Olle Eksell placera så många jobb som möjligt (senare även klassikern ”Design=Ekonomi”). Men fler drogs till Björkmans. Med sin formgivning lockade Hubert ett lika experimentlystet som illustert kulturellt etablissemang, bestående av konstgallerier, poeter med Weltschmerz, Ulf Linde, Jan Myrdal, Carl Fredrik Reuterswärd, Hasse & Tage och Gustaf VI Adolf (år 1959 blev Hubert Kunglig Hovboktryckare). Låt oss inte glömma en annan kung, Pontus Hultén på Moderna Museet (kronan på verket blev katalogen till utställningen Rörelse i konsten 1961). Avslutningsvis ett ord på vägen från Hubert Johansson, lika insiktsfullt då, som hopplöst föråldrat idag: ”Så länge man betraktar elektroniken som ett instrument finns det ingen större anledning att misstro den. Men tillskrivs den skapande förmåga är det dags att hävda tankens och handens möjligheter att forma och omforma. Datorer har en notorisk förmåga att visa sig likgiltiga för humorn i Picassos skådespel ”Åtrån fångad i svansen”, den serena klarheten hos Pär Lagerkvist eller den radikala förnyelse som kan finnas i konstverk som för första gången skall presenteras för en publik. De som skall ge dessa företeelser deras grafiska ram har däremot inte råd med den likgiltigheten.”

– L.F.